.

Mekaniskt klär hon sig, äter några skedar havremjölk med müsli och går till skolan. Hos ser sig själv göra det, ser att ansiktet är blekt och stelt och hon fryser så huden knottrar sig på armarna. Hon ser, men känner inte. Det är som om hon satt på sin axel och iakttog någon som nyss var hon, men inte längre är det. Någon har tagit henne i besittning. Det finns en varelse inuti henne. En annan.



Och ja fresten, jag vet att min blogg ser lite tråkig och sådar trist ut, men så fort amanda och jag har tagit nya fina höstbilder, så ska headern bytas ut mot något mycket mer inbjudande.